Gabriella

Det finns inget som är så hemsk som när tårarna bränner bakom ögonen, påväg att komma ut. Man försöker och försöker hålla emot. Än är dem försvaga för att besegra sin fiende som håller dem tillbaka men snart river dem muren och blir till pärlor som rullar ner för kinderna. Vad tjänar det egentligen till? "Håll bara lite till..." Varför hålla emot? Man är inte duktig, modig eller stark. Det är man när man vågar. Vågar gråta och visa känslan....

Det som också är hemsk är att se sina nära, familj och släkt ledsna. och jo, jag är beredd att kalla dem underbara personerna för min släkt, efter nästan 3 år. Att se när deras tårar kommer och det enda man kan göra är att hålla om, ge en kram och ta deras hand. Visa att man finns där för dem. Ingenting kommer att få deras mor, farmor, mormor eller fru tillbaka, ingenting. Man måste bara lära sig leva med det, ta sig igenom det steg för steg. Vissa dagar kommer det gå framåt, andra bakåt. Dagar då verkligheten kommer ifatt en, dagar då sorgen kommer som ett slag i magen och dagar då glädjen över fina, vackra minnen kommer. 

Begravningen var idag, det var skit jobbigt verkligen. Men även väldigt fint. Ett sista farväl, adjö. Alla var där. Kistan och alla vackra blommor får det bara att brista. Det är verkligen sant, det är ingen mardröm. Vi är vakna och verkligheten är den som varit dem senaste veckorna. Precis den som man inte ville skulle vara sanningen. Idag kom det över oss, slukandes, som vågor. Vågor som på ett stormigt hav sväljer det i dess väg. Vågorna kan man inte hejda- likaså verkligheten och sanningen. Det är som det är, går som det går och inget går att ändra eller göra ogjort. Jag tror att alla grät. Jag hade ingen koll på andra, jag kollade bara och lyssnade. Funderade över varför livet är orättvist. Varför rättvisa är ett ord om det ändå sällan upplevs. Nu satt där åtta barn med respektive samt tre "barn" till, dessutom en make.  Hon har gett alla dem livet, lärt dem allt hon kunnat, ställt upp för dem, respekterat dem och tröstat dem. Varför? Frågan vi inte kommer få svaret på.  Inte hur länge vi än säker efter det. Ingen vet svaret. Det finns inget svar.
Nu är begravningen över, det sista farvälet är taget och nu står framtiden och väntar. Vardagen fortsätter och man får leva efter den, man måste. Hur ont det än gör och hur svårt det än verkar så är de det som är sanningen. Ingen tvingar någon att sluta sörja och glömma det som var. Alla måste få sin tid, sörja glädjas och utvecklas. Förhoppningsvis blir alla starkare av detta, tar vara på tiden man har, vännerna man älskar och lyckan i livet.  Inget ska glömmas, men man ska komma ihåg det bästa... Minnas och glädjas.

Ja det kunde ju ha gått bättre hos veterinären idag.
Behandlad i både hov, kot och knäled båda fram :(
Hinner inte skriva mera nu, uppdaterar ev imorgon.

För jag är uttråkad igen...

Hur svensk är du?
[x] Ditt efternamn slutar på -son
[ ] Du känner någon som har samma förnamn som du
[x] Du känner någon utanför din släkt som har samma efternamn som du
[x] I din familj är ni 2 barn
[x] Du bor i villa
[x] Du bor i en tätort(norrköping?)
[x] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[x] Dina föräldrar har gift sig [
[x] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[ ] Din familj har en Volvo
[ ] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[x] Du har tillgång till Internet hemma
[x] Du har egen mobiltelefon
[ ] Du har ett egen lgh 
[x] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[ ] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[x] Du har varit i Grekland
[ ] Du har varit på Gotland minst 2 gånger
[x Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[x] Din familj har en husvagn (hade...)
[x] Ingen av dina föräldrar röker
[ ] Din pappa är lite lätt överviktig(men sötast ändå )
[x] Du idrottar flera dagar i veckan
[x] Du har husdjur
[x] Du får månadspeng
[x] De flesta i din familj är blåögda
[x] Du äter McDonalds
[x] Du följer Melodifestivalen ibland

Multiplicera antalet kryss med tre och få din procent.
 63% svensk. Höhö

Igår var det typ världens segaste dag. Jag sov hos Emil, gick upp med honom vid halv 6 för att sedan åka till stallet och morgonfodra + släppa ut pollarna. Sen fixade jag i stallet osv som vanligt. Var hemma vid 10 och hade ingenting att göra på hela dagen. Eller visst, jag skulle kunna ha fixat något att göra men det orkade jag inte. La mig i sängen och tittade på film. Somnade förstås. Vaknade nån timma senare och då var filmen slut! Så då somnade jag om ett litet tag till.
Sedan satte jag mig vid datan igen, i typ 4 timmar. Dö-tid verkligen, Hatar att inte göra något, det känns värdelöst! Känner mig så lat då. Gjorde ett försök att göra om bloggen, men det blev inget bra och nu har jag ingen lust att fortsätta. haha.
Bestämde mig för att åka till stallet igen, så det gjorde jag. Var där i nån timma ca o myste lite till med hästarna. Dem måste vara bortskämda. Borstas ibland 3 gånger om dagen :)
Efter detta ringde Emil, så han kom hit. Då blev inte dagen så ovärd längre! Sen somnade han förstås som en stock medans jag var himla pigg och kunde inte somna. Tittade på någon dokumentär på 5an om personer som födde barn hemma, istället för på sjukhuset eller med en barnmorska. Jag förstod inte riktigt varför, verkar ju dumt. Men iaf. Sen somnade jag!

Idag ska jag snart ner på stan och fika med Malin & Vickan. Efter det blir det stallet :)
Puss

Igår kom vi äntligen iväg o tränade. Åkte bort till ridhuset, körde transport för första gången själv :D Det gick bra men jag varrädd att jag skulle trasha min stackars Strass =) Men hon var snäll o jag var duktig.
Träningen gick med bra förutom att hon 'är ganska koig nu när hon brunstar. Vill inte gå fram ordentligt o tjurade lite. Men sen när de kom till hoppnigen gick det framåt- lyssnade bra och hoppar som om hindrena vore jättehöööga :D Lite markkänning för min del med, när Strass blev arg på Helene :) Lite mör idag, men ingen fara med mig öht :) Det var kul o få hoppa lite. Nu ska det fan bli KONTINUERLIGT!!!
VRF har träningstävling den 15 mars, så det satsar vi på =) 80 o 90 eller ngt sånt: för o se hur hon reagerar på tävling:)

Ska f.ö. åka till veterinären för o titta upp snedheten i Strassans rygg innan det går för långt o blir förslitning nån annan stans, lika bra!

Skutt är oxå lite ofräch :( Plutte unge. Men än är han glad :D

Puss & Kram hela dan!

Livet är så himla orättvist. Det finns inte ord att beskriva. Varför ska betydelsefulla människor tas ifrån oss? Varför kan inte personer som lever under existensminimum(ex. pedofiler, mördare eller våldtäktsmän) gå? Döden kommer fortare än vad man tror ibland och det är det som är det värsta. Man hinner inte vänja sig vid tanken. Man hinner inte tänka alls, varken innan eller efter. Man är bara tom, tom, tom. Det värsta är inte döden, det värsta är sorgen. Sorgen, som efter döden inträder. Sorgen hos alla anhöriga. Familj, släkt och vänner. Sorgen som antingen låser in sig i personers själ eller sorgen som bryter ut. Ångest, lidelse och tomhet. Tårar, tårar, tårar. Orden är ord som trots allt beskriver men inte i närheten av vad man egentligen känner. Vad man vill få fram, utan bara tårar. Som måste få rinna om dem vill det. Man ångrar mycket som man ville gjort, som man inte gjort och inte sagt. Ångern har ingen tröst, så är det. 
 Vi, speciellt alla dina barn och man, kommer aldrig att glömma dig Annica som den fina människa du var.