<3
Ska ta och berätta lite om min underbara pojkvän Emil.
Vi har varit ett par sedan den 17 april 2006 och i lördags var det 10 månader.
Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle finna en sådan fin kille , visste inte ens att de fanns. Jag kommer ihåg första gången vi träffades som om den var igår. Kommer aldrig att glomma den dagen, jag var så glad då. Efter ca 2 veckor så blev han & jag ett VI och då var jag ännu gladare. Visst man kanske inte var varm i kläderna då på samma sätt som man är nu, då var man blyg och tänkte först och handlade sen, men nu behövs inte det. Man accepteras precis som man är ( det gjorde man ju u början med men man var försiktigare då, för att inte bli dissad :p )
Såklart att alla grälar och är osams, även vi, men dem gångerna gör bara att man kommer närmare varandra och man får högre accepteringsnivå. Man måste vara osams ibland med för att rensa lite luft och förhållandena blir bara starkare då.
Under dessa 10 månader har jag så många fina och underbara minnen som jag knappt kan tro är sanna. Jag längtar så mycket till alla planer man har inför sommaren, årsdagen, födelsedagar och framtiden och det sköna är att det känns verkligen som om vi kommer att dela vårat liv tillsammans. Man ska väl vara förberedd på att det värsta kan hända, men har man kommit över 2-3 månaders krisen och 8-9 månaders krisen så kan man verkligen hålla ihop hur länge som helst. Man måste vara stark och tro på att det ska vara så. Ett förhållande kan vara så sårbart och ett litet litet snesteg kan leda till att man går isär, även fast det var jättebra och så för en vecka sedan. Man måste vara medveten om det och uppskatta det man har och inte vara naiv. Jag vet / tror att jag verkligen inte kan få det bättre och jag ska hålla hårt i min käraste. Han är bara min, för all framtid.
Innan jag mötte denna fina kille så var mitt liv ganska tråkigt, jag gjorde inte mer än att vara i stallet och sitta framför en data, ungefär. Sen kom min drömprins och livet blev bara så himla mycket bättre! Allt blev lättare och jag kände mig hela tiden glad och uppskattad (vilket jag är oxå). Det bästa som finns är att få somna bredvid dem man älskar och nästa morgon vakna bredvid den man älskar eller vakna av en puss på kinden och ett "Vad söt du är älskling" Det är den bästa starten på dagen. Varje gång man skiljs åt så blir man lite småledsen men så snart man vet att man ska träffas igen så bara längtar man ihjäl sig nästan.
Jag vet egentligen inte vad jag babblar om, men jag vill att ni ska veta en sak; att
JAG ÄLSKAR MIN EMIL OBESKRIVLIGT MYCKET.
och det kommer jag alltid att göra vad som än händer.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<<3<3<3<3<3<3<3<3
;( <3
;( <3
